Klubben CBGB i New York har blivit en symbol för hur en liten plats kan lämna en stor påverkan på samhället. För 50 år sedan öppnade barägaren Hilly Kristal dörren till något han själv inte förstod och lät artister som The Ramones, Blondie, Talking Heads, Patti Smith och Iggy Pop pröva sina vingar. Klubben stängde 2006 och då hade Kristal upplåtit sin scen till ofattbara 50 000 band. 

När artisten Patti Smith vandrade runt på gatorna i New York i början av 1970-talet, var det en stad på gränsen till bankrutt och med utbredd kriminalitet. Den kulturella utvecklingen gick på sparlåga och det existerade inga ställen att spela på för ett nytt rockband. 

Patti Smith minns tillbaka i en intervju med The New York Times: ”Vi fick framträda i bokhandlar, konstgallerier och skivaffärer. Det fanns bokstavligen ingenstans för oss.”

Bandet Television var i samma situation och en kväll gick gitarristen Tom Verlaine in på klubben CBGB på Manhattan som då var en slags countrybar som inhyste några fulla biljardspelare. Verlaine övertalade ägaren Hilly Kristal att få spela där. 

”Jag kom till den första spelningen och vi var nio personer i publiken”, berättar Patti Smith. ”Då tänker jag att eftersom vi hade ungefär 300 personer som följde oss, men ingenstans att göra av dem, så kunde vi skapa någonting tillsammans med Television. Och det gjorde vi. Vi fyllde klubben. Det blev starten på något nytt.”

Hilly Kristal, född 1931, hade ett antal konkurser bakom sig när han öppnade sin nya klubb CBGB år 1973 på Manhattan med adressen 315 Bowery. Lokalen låg på bottenplan under ett av flera härbärgen som inhyste samhällets olycksbarn: narkomaner, psykiskt sjuka och kriminella. Fördelen var att hyran var låg och folk stod ut med ljudet av skrik, trummor och gitarrer. Nackdelen var att många farliga personer försökte ta sig in på klubben, och Hell’s Angels kallades in för att hålla ordning. Toaletten var känd för att vara det mest vidriga man kan tänka sig. Men inget hindrade rock‘n’roll-publiken. 

”CBGB öppnade vid exakt rätt tidpunkt”, säger Patti Smith till The New York Times. ”Det var en läskig tid inom rock n’roll. Vi hade förlorat Jim Morrison, Jimi Hendrix, Janis Joplin och Bob Dylan hade haft sin motorcykelolycka. Rolling Stones hade förändrats och blivit ett stort arenaband.”

Smith befarade att rocken höll på att bli ytlig och kommersiell, i stället för att vara en konstform som tillhörde folket.Hilly Kristal delade hennes rädsla och hans passion blev att hitta nyskapande artister som ännu inte hade blivit upptäckta. Han letade efter det som var genuint, spännande och opolerat. På klubben fanns bara två regler: Musikerna skulle bära sin utrustning själva och de skulle spela sin egen musik. Bandet fick behålla pengarna för inträdet och Hilly försörjde sig på baren. 

The Ramones, som kanske är det band som starkast förknippas med CBGB, var ett av de första att provspela för Hilly. Legenden säger att när bandet intog scenen för första gången spelade de ett helt set på tolv minuter. Bandet kommenterade: ”Vi spelar inte korta låtar. Vi spelar långa låtar väldigt snabbt.” Hilly var inte direkt imponerad av den första spelningen och sa: ”Ni var inte särskilt bra, men ni får spela igen i alla fall”. 

Vissa i publiken förstod sig inte på vad de såg, medan andra kände att de hade sett musik förändras framför deras ögon. Det var något helt annat än vad Kristal tänkte sig när han döpte sin klubb till CBGB  – en förkortning för Country, Bluegrass och Blues.  Detta var rock helt avskalad till det mest primitiva och väsentliga: gitarr, trummor, bas, röst. Inga solon, bara bullriga melodier och skenande energi. Punken var född. 

På scenen fick band som Blondie, Talking Heads, Television, Beastie Boys, Patti Smith Group och Iggy Pop en plats att repa på och utveckla sitt artisteri. 

”För oss betydde det frihet”, säger Patti Smith. Det var gemenskapen som gjorde stället – konstnärerna och poeterna och musikerna – där alla inspirerade varandra. Hit kom Andy Warhol, Allen Ginsburg och Lou Reed. Fotografen Robert Mapplethorpe bodde i kvarteret liksom William S. Burroughs som hade ett eget litet bord där han satt och bevakade scenen. Clive Davis på skivbolaget Arista Records granskade artisterna liksom musikjournalisten Lisa Robinson.

Hilly var absolut ingen affärsman och det där med pengar fick han aldrig riktig ordning på. Alltför många gäster fick gratis drinkar och han gjorde sina inköp i närmaste kvartersbutik. Klubben var ständigt nära konkurs och det hände att artister, som Hilly stöttat när de var amatörer och oetablerade, hjälpte till ekonomiskt för att undgå nedläggningshoten. 

Med tiden spreds ryktet om CBGB också till Göteborg och i dokumentären ”The golden age – en film om Union Carbide productions” syns sångaren Ebbot Lundberg vråla helt naken på CBGB:s scen år 1988. Lädernunnan, ett av de första punkbanden i Göteborg med Freddie Wadling på bas spelade också där liksom Hardcore Superstar. 

Talking Heads valdes in i Rock & Roll Hall of Fame år 2002 och de kallade upp Hilly på scenen med orden: ”Det är tack vare honom som vi, Ramones och Blondie är här. Han höll oss vid liv. Han gav oss mat och stöttade oss på alla vis. Han sa att vi måste utvidga vårt sound. Och han lärde oss om etik, hur man ska behandla andra.”

När klubben stängdes 2006 hade Kristal upplåtit sin scen till ofattbara 50 000 band under klubbens 33 år. Hilly dog året därpå och CBGB gjordes om till en klädaffär. Men under hösten 2022 öppnades ett konstgalleri i lokalen. Enligt Artnews har the Ramones dåvarande manager besökt galleriet för att tacka de nya ägarna och lokalen börjar återigen bli en samlingsplats för konstnärer i området.

CBGB influerade en hel generation musiker tack vare Hilly Kristal. Klubben har blivit en legendarisk symbol för hur en liten plats kan lämna en stor påverkan på samhället och bli avgörande för att nya kulturfenomen ska kunna uppstå. 

Louise Bergman

27 augusti 2023